Rålambshov

Huset är en malmgård, kallad Stora Rålambshof, och byggdes ursprungligen för landshövding P.E. Georgii. År 1801 gav Georgii arkitekt Carl Christoffer Gjörwell uppdraget att rita den vackra träbyggnaden som fortfarande finns kvar på platsen. Byggnadens sjösida fick en stor veranda och en balkong som bärs upp av fyra träpelare. Därifrån fick man en utmärkt utsikt mot staden. Georgii anlade även en trädgård och bytte namn på egendomen till Agatheberg, efter hans hustru. Huset skulle rivas när Västerbron byggdes, men det blev inte av. Det ligger i Rålambshovsparken - under brons norra fäste, och används som privatbostad idag.

John Moll och hans hustru Sophia, född Beskow, och deras nio barn bodde på Rålambshov. Först var huset familjens sommarställe, men från slutet av 1850-talet blev det åretruntbostad. Bilden ovan visar familjen Moll en sommardag på Rålambshov. Fotografiet är troligtvis från den senare halvan av 1860-talet, då äldsta dottern Lotten (i England kallad Charlotta, gift Crump) var hemma på besök och Magnus Julius Neijber förlovade sig med Augusta Moll. Från vänster (vid kaffebordet) sitter grosshandlare John Moll, mamsell Julia Stare (handarbetslärarinna på Philipsonska skolan), fru Sophie Moll född Beskow samt hennes döttrar Augusta och Sophie. Stående bakom: Tom Moll, mamsell Kristina Karlsson (Stina, barnkammarens härskarinna) och stadsmäklare Magnus Neijber. På trappan stående John Gustav Moll och sittande från vänster Rutger och Victor Moll. På bänken under fönstret Matilda och Fritz Moll.

Här sitter John Adam Moll med sin fru Sophia, född Beskow, och fem av sina nio barn. Från vänster till höger:
Mathilda, Victor, Tom, Rutger och Fritz (sittande)

John och Sophia Moll gick båda bort i slutet av seklet, år 1895 respektive 1897. De hade då fått nio barn, varav ett gått bort före dem. Sophia överlevde även sin dotter Charlotta/Lotten som dog i diabetes.
 
Vi, dagens mollättlingar, härstammar från endast fyra av dessa nio Mollbarn:
Charlotta/Lotten gift Crump (England) fick sju barn, men bara en dotter och yngste sonen fick barn i sin tur.
Augusta gift Neijber fick en son som dog som liten och fem döttrar som samtliga bildat familj.
Sophie gift Forssner fick fyra söner varav tre bildade familj.
Victor Moll fick tre döttrar och en son; två av döttrarna och sonen bildade familj; genom sonen lever även namnet Moll vidare.

Rålambshov som det ser ut i våra dagar. Framför huset i bilden ovan står Alice “Bums” Paues, född Tigerschiöld, och blickar förundrat på huset där hennes farmors morfar bodde. Bums gick bort 2013, etthundraarton år efter John Adam Moll.

Signe von Koch (dotter till Magnus och Augusta)  berättar i ”Magnus  Julius Neijber - Minnen…”  om en dramatisk  händelse vid Rålambshov.
 
”En morgon i september, då min far och morbror John skulle fara in till staden , gingo de, som de ofta brukade, till Smedsudde brygga och togo ångslupen där. Min mor följde med dem ned och återvände strax därpå hem ... mormor  kom inrusande i rummet och ropade: ”Augusta, det har hänt något!” … Därute på Mälaren lågo tre stora båtar alldeles stilla - den lilla ångslupen syntes ej till. Mormor hade sett den sjunka efter en sammanstötning  med en av de stora båtarna. Andlösa stodo mormor och mamma och sågo med kikare hur räddningsarbetet pågick och den ena skeppsbrutna efter den andra halades upp ur vattnet. Plötsligt ropade mormor: ”Magnus är räddad!” Hon hade känt igen honom i den sista som drogs upp på ångaren Köping. Men John sågs ej till. ”Var är min John?” jämrade sig mormor. Då fingo de se John komma gående uppför trädgårdsgången, likblek och utmattad. Han hade i sista stund blivit upptagen i en roddbåt och landsatt vid Rålambshofs brygga. Min mor sprang ned till stranden. Medan hon gick av och an i oro kom Nils Selander springande och berättade att ångaren Köping lagt till vid Mariebergs brygga med de skeppsbrutna, och att Magnus nu låg nedbäddad i Löjtnant Alb. Ugglas rum å Marieberg. Min mor sprang utan hatt och kappa genom skogen till Marieberg. Hon fann sin fästman välbehållen ehuru utmattad. Redan efter ett par timmar hade han så mycket hämtat sig att han kunde resa in till Stockholm.
 
Min mor fick på kvällen en serenad av officerarna vid Marieberg.”